Att finna tid till allt utom att vara med sonen kan kännas omöjligt ibland. Att kunna gå på toa, borsta tänderna, vika tvätt, handla, kan kännas som en lyx att få göra i lugn och ro. För det händer inte speciellt ofta att man kan göra det på egen hand. Innan William kom till världen tyckte jag att det var drygt att fara och handla själv. Varför undrade jag ofta, ska man göra det själv? Nu tycker jag det är jätteskönt att få åka iväg, poppa musik på hög nivå i bilen, strosa runt i butiken och kolla på allt och ingenting, utan att behöva underhålla en 9månaders bebis. Idag har jag tänkt att göra det där, som man alltid säger att man ska göra på måndag, till veckan, imorgon. Infria det där nyårslöften jag gav mig själv. Leva lite nyttigare och gå ned några kilon. Återstår att se hur det går. Pyssla med tiden och få ihop vardagen och samtidigt hinna med att fara på gymmet. Men jag tänker göra ett försök. Ett riktigt försök, inget halvdant med kommentarer som, idag orkar jag inte, eller den här Bullen förtjänar jag, nä vill gärna kunna komma i några av sommarkläderna som ligger där längst in i garderoben. Nu ska jag återgå till min lilla? bebis som tuggat klart på sin äpplebit, som för övrigt är det enda som kan sysselsätta honom tillräckligt för att jag ska kunna få i mig lite frukost, eller som nu, ett litet inlägg.